Utdrag
"Det hände det fantastiska året 2002. Året vi gick
igenom en hel säsong utan att förlora en enda tävlingsmatch. Det kändes både i
omklädningsrummet och på uppvärmningen att det var något på gång den här
gången, vi skulle bara vinna den där matchen."
"Jag levde min dröm och kunde inte se att det fanns
något slut, det kändes som att jag skulle fortsätta spela fotboll resten av
mitt liv."
"Det var en träning, jag minns varenda rörelse. Vi
körde avslut, friläge. En av våra spelare kom mot mig, hon sprang först mot min
vänstra sida, sen tvärvände hon och försökte ta sig förbi mig till höger. Jag
satte i vänster-foten och skulle byta riktning, foten fastnade i gräset och jag
vred till knäet. Jag hörde, eller kanske kände, en knakning och sen kom
smärtan."
"Plötsligt låg jag där på marken, vred mig i plågor,
smärtan var obeskrivlig. Jag förstod direkt att det var kört."
"Mitt första besök på Friskis&Svettis blev ingen
munter upplevelse. Ändå var det dit jag vände mig när jag så småningom började
hitta tillbaka till träningen och återfå längtan efter att få röra på mig. Jag
vet egentligen inte varför, det bara blev så. Under mina perioder av
träningsförbud hade jag bara ett mål framför mig, att få börja träna på
Friskis&Svettis igen. Det var det som drev mig."
"Det är många gånger under dessa år som jag har
varit på väg att ge upp. Det har varit så oerhört tungt rent mentalt att hela
tiden testa nya lösningar, att tro på att det skulle fungera, för att sen
konstatera att det inte gjorde det, den här gången heller. Så höll det på om
och om igen. Det kändes som att vara fast i kvicksand, för varje försök att ta
ett steg framåt sjönk jag ännu djupare. Till slut hade jag bara näsan ovanför
ytan och jag visste inte hur jag skulle ta mig upp igen."
"Allt handlade om att spränga gränser och den
största gränsen jag sprängde var den mentala vägg som stått framför mig i många
år. Alla års rehab hade gjort att jag såg på mig själv som skadad och fysiskt
begränsad, men resan fick mig att inse att det faktiskt inte var så längre."
”Det blev en tidig morgon, starten var redan
klockan tio och jag ville vara på plats i god tid för att titta runt, så att
jag skulle hitta rätt under loppet. Hängde upp min cykel i stället, lade mina
saker i ordning på min plats och värmde upp. Hade gott om tid, gick runt och
lyssnade på musik och njöt av atmosfären. Nu skulle det äntligen ske."
"Jag har hittat tillbaka till den person jag en gång
var och som har varit undanträngd under så lång tid, men som äntligen har fått
komma fram igen, jag har hittat tillbaka till mig själv."
"Det har blivit dags för mig att sätta upp nya mål
och se fram emot nya utmaningar."
